Men ändå en perfekt mamma?

Ibland får jag mina ryck och chockar mina barn med avancerad matlagning, bullbak eller kanske till och med nått pyssel.
Men endast ibland.

Det där är ju inte riktigt mig. Jag är inte och kommer aldrig bli nån bullmamma. Heller inte nån husfru.

Jag är glad att få iväg barnen hela och rena till skolan. Att komma i tid till jobbet. Att få hundarna mätta och nöjda och kanske att få min man nöjd nån gång med .. då och då.
Men resten borde vi väl hjälpas åt med?
Har börjat med att strejka vid städningen.. Vägra städa om bara jag är hemma. Vi väljer en dag när alla är hemma och alla hjälps åt. Sen att det ändå blir jag som få göra lite (mycket) mer än dom andra så är jag ändå nöjd.. eller intalar mig att jag är nöjd.

Men när det väl faller in med dom här extra "bullmammor-sakerna" då faller den in med råga. Baka jag bullar så är det minst 112 stycken. Rullar jag köttbullar så är det på minst 2 kilo.. osv. Vet ju inte när det sker igen!?

Fast sen kommer ju "efter" oxå..

För köttbullarna ska ju ätas upp inom ett år helst va? Bullarna ska bjudas på när gäster kommer och Halloweenpumpor ska slängas efter Halloweenhelgen.. eller hur var det nu?

Igår (äntligen) fick jag benen med mig ut och gick min långrunda..
...har hittat en runda här i Skillingaryd som blir en mil, utan att jag behöver hälsa på troll, blodtörstiga älgar och andra livsfarliga varelser i skogen. Gick denna runda mycket med bara stora hunden kingen innan vi skaffade lilla hunden Stella. Efter hennes ankomst har jag haft tusen bortförklaringar till att inte kunna gå: hon få inte gå så långt.. hon drar för mycket.. kan ju inte gå med två hundar.. matte är lat.. osv!

Men igår gick jag rundan igen och det kändes så gött. Igår..

.. Idag dock så vaknar jag upp och har träningsvärk.. I MINA HÖFTER!!
What?!??!

En liten promenad och jag får skaffa käpp? Gråa strån har jag oxå hittat och letar jag tillräckligt kan jag nog hitta nån rynka. Kan lika väl gå i pension i morgon..

Jag är ju för fasen bara 31 år!! :,(
Nä.. men till julklapp önskar jag mig hårfärg, broddar och käft. Lika bra det.. #jagärintebitter

Varje dag.. (helst).. ska mat tilllagas och ätas. Kanske njutas.. kanske vara nyttigt och kanske mättas. Varje dag!

Hur kul är det på en skala? När ska man hinna?

Nä.. som ni märker är jag ingen person som har köket som favoritplats. Jag äger en rutig kokbok .. men vart den är vet i sjutton..

Men mat ska ju lagas. Och om inte min personliga kock finns tillgänglig så är ju tanken att jag måste/borde/ska laga den!

Dom flesta rätterna jag kan är väldigt smidiga. Koka pasta, stek bacon och värm upp färdig ostsås. Supergott och enkelt.
Koka potatis, stek kassler och ät det ihop med färdig pepparrotssås, mums! Pommes och köörv funkar ju det med.. ;)

Men så ibland får jag mina inslag. Oftast då blir det tacopaj! Åh så gott!! Det kan jag laga.. och äta i en veckas tid.. (Bara dom andra som tröttnar på det tillslut..)

Idag fick jag ett inslag. Köttfärslimpa!
Jag älskar köttfärslimpa. Men helst ska min mamma eller svärmor laga den.. och servera den.. men det vill dom ju inte göra jämt. (Kan man anlita nåns pensionerad mormor som kock?)
Jag lyckades med min köttfärslimpa, den blev väl godkänd. Men såsen blev för tjock och allt kunde la haft lite mer smak. Men den dög!

Men.. då tänker säkert ni: "köttfärslimpa, det som är så enkelt, det sköter sig ju själv!"

Vet ni.. orden "det sköter sig ju själv" som folk använder vid matlagning är rena bullshit-ord!
Inget sköter sig själv. Det ska tilllagas och tid ska passas.. och framför allt: det andra då? Men jag fixar köttfärslimpan om du fixar såsen, potatisen, salladen, disken, dukningen..
Som tacos: jag fixar tacofärsen om du gör resten! Inga problem.
Det finns inget i köket som fixar sig själv. Bara så ni vet..

Värsta maträtten som jag ibland gjort (men som mamma gör bäst) är stuvad blomkål men falukorv och potatis. Alla fyra plattorna ska vara igång och passas! Panik.
Och stuvad blomkål har jag slutat försöka med.. det blir fransk senapssås (finns färdig i pulver) och kokt blomkål istället!
Det duger det med! ;)

Jag älskar Fredagar.
Godis, Chips, glas rött, Idol, mys i soffa och möjligheten att vara vaken länge..

.. så vill jag att det ska va! Men som vanligt så pratar-leker-bråkar barnen precis när favoriten Rebecka ska sjunga och jag somnar innan Idol hinner ta slut. För att inte tala om godiset, äntligen får jag äta: vilket slutar i frosseri som leder till plötsligt illamående..

Men drömmen om en perfekt Fredag finns där och den kanske sker idag.. ska bara spendera 11 timmar på Hemköp först.. ZzzzzzzZzzzz..

I'm back!!

Saknar mitt bloggande och efter att kikat lite på gamla inlägg som dyker upp via minnen på Facebook så var jag tvungen att testa om den fortfarande funkade, det gjorde den!!

?

Vad har hänt med mig då?
*Jag har blivit Gudmor åt min bästa väns lille son, Oliver!
*Jag har fyllt 31!!
* Jag har gått utbildning i Stockholm där jag blivit lite smartare (?) men framför allt träffat en massa Goa vänner.
* Jag har blivit 2-hundsMatte. Vet ej om jag har bloggat sen vi skaffat Stella? Men hon är en busig smålandsrövare på 1 år som testar vår vardag med bus varje dag, men oxå som ger oss så mycket kärlek.
*Jag har blivit hockeymorsa.. (eller njä.. jag måste när inte Ch har möjlighet)
*Jag har blivit med IPhone 6! (Som just nu inte funkar med ljudet Grrr..)
*Jag är fortfarande 10 kilo extra ..
*Jag har vågat börja spara ut min lugg!!!

Så.. vad har hänt med er då?

Kul detta va!! :) Vi få se när nästa inlägg kommer igen.. ;)

Ps Mamma mitt i...

Jag är nog världens sämsta bloggare. Jag erkänner.
Men sån är jag..

Väldigt mycket händer omkring mig nu och livet är minst sagt hetsigt. Men då trivs jag som bäst och sover godast om natten.
Tänk om man inget jobb hade? Ingen familj, inga vänner, inget intresse..

Nä.. jag ler över stressen och när det blir dubbelbokat ursäktar jag mig och börja om från början.

Denna vecka är det kalas och hockey med jobbet som gäller. Samma dag dessutom.
Så idag skulle jag städa.. då jag egentligen inte hinner nån av dom andra dagarna. Men första lediga dagen på en vecka så är inte energin överflödig direkt.

Sen tänkte jag.. vilka 8-åringar går och letar efter damm i bokhyllan? Och varför dammsuga innan? Jag kan redan nu se framför mig popcorn, leriga skor, korvbröd och skrumpla ballonger.
Kalas blir det. Och godispåsar. Och ballonger. Och lekar. Och dammråttor.

Så jag började dagen med ett besök hos min frisör istället. Nu börjar håret bli långt och ljust. Jag är fortfarande mörk upptill men med sommaren framför sig vet man inte vad som händer.. ;)

BOOM!!
Där satt den! Och dagens pass kändes! Både i rygg, fötter, ögon och huve! ..

Men imorgon är jag ledig.
Lång sovmorgon, städa och sen iväg till vänner för lite nyårsfirande. .

Mycket har hänt sen sist jag skrev. Julafton till exempel.
Dagarna var underbara med god mat, människor jag älskar och vet ni: julklappar. Till mig oxå!

Min underbara man gjorde sig väl värd att få vara min man. Bland annat fick jag en kandelaber. Något jag önskat mig länge men glömt bort att jag önskat mig. Så jag blev överraskande glad att han kom ihåg.
Sen fick jag choklad med. Så nu lider jag ingen nöd..

Har ju inte bett alla om lov om att få publicera bilder hit och dit så därför bjuder på en som inte har nån talan.
Min mammas lilla Mimmi. Sån underbar hund.
Sötaste på julafton tror jag allt.. svår att fota bara. . ;)

När jag var liten så älskade jag Julafton.
Jag som alltid annars var svår att få upp på morgonen var den som drog i mammas täcke och bad henne att gå upp.
Frukosten var mysig. Ett änglaspel på bordet, gröt, julskinka .. allt! Men vem hade ro att äta.
Det var ju alla klapparna under granen som lockade.

Jag har alltid älskar presenter. Egentligen skiter jag i vad dom innehåller. Bara dom är många och stora. Inte mjuka. .
Kuvertet från pappa var oxå helt okej faktiskt.

När jag var 17 år så låste jag in mig på toan och grät floder. Klapparna hade minskat. . :(

Nu är jag 29. Jag älskar fortfarande julafton och jag älskar fortfarande att få paket. Jag blir som ett barn. Jag vill vara ett barn på julafton. Inte nån förnuftig, tacksam vuxen mamma. Nä..

Men vad är det med storleken som lockar?

Av någon anledning så hade vi slagit in två stora julklappar till Julius. Men inget stort till Mille. Det har varit mycket avundsjuka här vill jag lova.
Som tur var så hade vi en klapp kvar att slå in. Ett som innehöll många små. Så det fick bli ett jättestort. Nu är han nöjd och vänta med spänning.

Själv får jag behärska mig. Leka vuxen och förnuftig. Men i sommar så tänker jag bli barn igen. För visst kan man förvänta sig en massa paket när man fyller 30 år? ..
Om det så ligger en liten chokladbit i så blir jag ändå supernöjd. Bara det är fint inslaget och står mitt namn på. ;)