.. så ser man inte så förbaskat bra ut.

Men då är det bra med lång lugg. Haha..

God morgon

Jag har länge velat med mitt hår. Vilken färg, längd och framför allt; Lugg eller inte lugg.
Mina gamla läsare vet detta. Och suckar nog för fullt just nu... haha..

Sen i somras har jag låtit luggen växa och nu under den sista tiden är den för lång. Eller tillräckligt lång..
Men nä.. jag saknar min lugg. Men det var roligt att testa. Och jag har för första gången på 11 år vågat arbeta med luggen i spännen. Och det är vågat.

Men imorgon är det dax för sax och färg.
Och nu längtar jag.
Inte bara för luggen.. utan även för färgen. För jag hoppas min utväxt just nu är mitt blonda hår och inga gråa strån som jag misstänker.. det var ju detta med 30-årskrisen oxå..

.. ni vet eller inte vet!
.. ni vill eller inte vill veta.

1. Jag har haft 30-årskris sen jag var 25! Nu är det mindre en ett år kvar och jag börjar acceptera det. Men det är inte lätt! Men åldern är bara en siffra?

2. Jag har psoriasis. Något som försvann när jag som 15 - åring tog bort mandlarna men som sakta börjar återvända.

3. Jag har haft rosa hår! Faktiskt har jag nog provat dom flesta färgerna. ;)

4. Jag blev kär i min man runt 16-17. 12 år senare är det fortfarande vi. (Fortfarande lika kär)

5. Jag älskar tv-serier. Men köper dom hellre och kollar i min takt. Just nu Greys Anatomi. Love!

6. Jag har 4 tatueringar. Alla är personliga.

7. Min naturliga hårfärg är blond. Märker du om du känner mig.

8. Jag har minst 15 tjejkompisar som alla betyder mycket för mig på olika sätt.

9. Jag älskar julafton. Jag blir ett barn på julafton. Grät på toan som 17 - åring för att jag inte fick många paket.

10. Jag älskar paket. Skit i vad som är i. Om det så ligger ett paket kaffe i varje. Jag älskar dom. Kom ihåg det nu? ;)

Denna helg har gått fort, för fort! Och från en massa upp och ner-känslor till ett mysigt avslut i soffan.

I min perfekta värld sitter jag och pojkarna uppkrypta i soffan, i varsin filt, med varsin penna och myser och spelar Bingolotto.

Men redan 5 minuter in i programmet så förstår jag att det inte kommer att bli så.
Det är tjöt, suckar, frågor.. och det är dessa förbaskade myrorna i deras brallor.
Men vi ge det ett försök.
Kanske vinner dom någon bil som mamma kan köra åt dom.. ;)

BINGOLOTTO

Tack mina älskade, underbara barn!

Igår hade jag en lätt förkylning som vid lunchen gick över till feber och halsont.

Inte konstigt att jag kände mig extra ledsen och känslig igår. Och utmattad..

Så idag gjorde mina barn något underbart. Dom fixade frukost och satte på en film själva och lät oss sova. 11.15, vaknade jag. Vet inte när jag sov så länge sist!

Och skönt vad det! Och behövligt!
Tack mina älskade barn.

En helg att minnas dom som lämnat oss.

Mina tre tänkt jag på ofta.. vilken dag som. Men på olika sätt.
Farmor och Farfar lämnade oss efter ett långt liv tillsammans. Dom fick bo i sitt älskade hus till sista dagen och om jag gissar rätt så lagar farmor just nu sina goda köttbullar medan farfar går runt i sin trädgård och fixar. Dom är lyckliga. Dom är tillsammans. Deras död är sorglig. Men på ett accepterande sätt.

Men sen finns ju han. Han som lämnade oss för tidigt. Han som borde gjort mer, ändrat vissa vanor och varit mer försiktig.
Min pappa.
Han saknar jag varje dag. Vet att barnen hade älskat sin morfar. Den han var innan sjukdomen tog honom.
Hans dör är sorglig. Punkt.

Jag har inte varit vid hans grav. Känner att det inte ger mig det som jag trodde. Men jag har hans kort hemma och vi pratar om honom ofta. Och jag är ledsen. Ledsen över allt vi missar.

Alltid älskad, aldrig glömd

Efter många år med bloggande så fick jag världens längsta bloggtorka. När allt hände, när mitt liv tog ett steg upp på trappan, när jag borde kunnat skriva mest.. då slutade handen (**tummen) att fungera och det blev tomt.

Men jag har aldrig velat sluta. Har haft många inlägg i mitt huve som bara väntat på att få komma ut.

Det var bröllopet, skolstarten för båda barnen, pippidebatten, ombyggnad på jobbet, valet.. ja, en hel del. .

Jag ska försöka igen. Men inte som pseuotvillingmamma! Mina barn kommer inte att bli huvudämnet. Deras liv är nu deras och det respekterar jag. Endast bilder och inlägg på/om dom med deras tillstånd..
Som ni förstår kommer det inte att bli många.

Nog om text på mitt första inlägg. På min nya blogg! Vi få se om det blir fler
.. ?